Visst är han söt den lilla orange. Han har verkligen blivit söt.

Nu är valparna på besök i vardagsrummet de gillar detta och Anka gillar det mest. Hon vill inte vara själv på övervåningen och tar jag ner valparna så blir det lungt och Anka matar och grejar med sina små och de ligger i ett knä då och då.

Här är Lilla Blå som växer till sig i sin egen takt. Han blir ordentligt påpucklad vid mjölkbaren och jag försöker att underlätta lite så när Anka tänker öppna baren springer jag dit så att han hittar en tutte först för sen släpper han inte i första taget. Missar han så kastar de andra omkring på honom och han blir utan den första maten. Så vi fuskar så ofta vi kan och ser till att han får sin mat.

Så skönt att ta en tupplur i sin moders famn men i morse så var det annat ljud i lådan för då fostrade Anka för första gången sina valpar och det är inte nådigt vad hårdhänt det blir. Valparna grät och jag led för hon tog en i taget och det rejält. Hon gjorde likadant med förra kullen men sen behövdes det inte så mycket tecken de blev riktigt lydiga på en gång. Vet inte vad som framkallade hennes vrede imorse , ingen valp fick krypa på hennes framfötter såg det ut som. Sen har hon inte fostrat mera under dagen.

På onsdag ska jag få kontakt med min egen ortoped och det enda jag fick reda på är att jag kan belasta knäet utifrån min egen smärta. Det var  skönt att det inte var någon katastrof utan det går att gå på knäet. Så är det bara att vänta på att det ska bli onsdageftermiddag.