Äntligen så kan mina pumisar få springa i snön. Idag var det riktigt skönt en stund utomhus.

Så här ser det nästan ut hela tiden då Anka har ett sår, på nosen, som antagligen gör ont utomhus när hon gräver efter möss. Hon kommer här i fullfart och bara kör ner huvudet och går runt ett varv sen upp och full fart igen .

Vi tränar lydnad så att dessa promenader blir jätte spexiga,  det är som att vara ute med tre clowner.

Här är Bobitaz offroad och det går väl bra så länge hon kan låta bli att andas då ser det ut så här.....

Hon kan hålla andan jättelänge och sen upp för att orientera sig lite och ner igen.

Så upp och skaka loss lite så att man ser igen. Tror öronen fryser fast i olika ställningar för de blir stenhårda.

   det Här är ett annat sätt att gå i snön på när man har för korta ben. Tänk vilken otroligt bra balans hon har, Bobitaz, det är hon som hittar på mest nya sätt att ta sig fram på.

Sen försöker de att ta en och annan råtta och det går att vara två i samma hål en liten stund sen bär det iväg igen. Fast efter detta så blev det lite träning på ställande vid sidan och baklänges. Chezzi-e visar att hon är klart den mest kunniga hunden och hon har tränat minst av dem. Anka har så jobbigt att hålla ordning på vad jag vill att hon ska göra så hon somnar som en stock när vi kommer hem från träningen. Hon tänker verkligen när hon lär sig. Bobitaz har lite annat i huvudet eller ska man säga att det rör sig otroligt snabbt i hennes hjärna. Hon bjuder på massor av beteenden och chansar lite för ofta. Fast nu är det bara att hålla i och träna på för snart är det dags att börja kedja ihop alla småövningarna till ett helt moment. Det ser jag fram emot.

Avslutningsvis måste de avisas lite och inte vill de in utan det är urskönt ute i snön. Det var bara att åka hem på den oplogade vägen och det kom bara en bil så vi kom hem. Skottade snö på baksidan så att hundarna kan gå ut utan att rymma för nu syns inte staketet längre. Nu är det helg och annat kul på G...för 30 år sedan fick jag en busig liten kille. Så det blir att fira i helgen.  

Grå söndag i stugan. Här har vattnet frusit. Stoppet är antagligen vid grannens hus så vi kunde inte göra något när vi kom hit i fredags utan det vara bara att konstatera faktum och börja bära  vatteni hinkar och flaskor. Vi kommer att vara utan vatten fram till våren förmodligen om det inte går att lösa utan att gräva upp hela gatan. Det saknas vatten i alla husen efter denna gata så vi behöver inte känna oss som skitigast för det är de som bor här permanent och de har varit utan vatten i en vecka nu.

Min bil mår inte så bra så vi vet inte om vi får bli permanent boende här vi också. Generatorn har lagt av helt och vi navigerade sista biten hit i mörker då batteriet var helt slut. Nu är det laddat i 24 timmar och vi håller nu tummarna att vi kommer till Karlskoga i eftermiddag.

Snöiga hundar som borde duschas har fått drälla vatten efter varje gång de varit utomhus. Tänk vad man behöver vatten i sin vardag, bortskämd, ja,  det kommer  ju vattennär man vrider på kranen. Gissa om jag gnäller varje gång jag blir påmind om att det inte går att tvätta händerna.

Bobitaz har inte lärt sig ännu att det inte går att lämna plogad väg för hon dyker ut från vägen och leker så snön yr.

Anka tar det lite lugnare men även hon bjuder på snölekar.

Chezzi-e har mer erfarenhet och hon gör inga längre utflyckter utan tar det lugnt i snön. Vi har tränat lydnad och ska köra en vända till innan vi försöker starta bileländet.

Nu är hela taket rent från snö och S-A har träningsvärk. Vilken tur att mina knän sätter stopp för sådana äventyr som att skotta snö däruppe. S-A får skotta och jag tränar lydnad, rättvist eller?

Mor har fått lämna sjukhuset och vistas nu på en korttidsplats i hemkommunen. Just nu skulle jag behöva min bil hel och trygg. Måste åka till henne idag och greja med räkningar och kolla lägenheten. Sen kan jag inte besöka henne varje dag nu då hon flyttat till Laxå. Det blir nog lite tråkigare då så nu får vi hoppas på att hon träffar andra människor som hon känner. Hon har en bäcken fraktur och en bruten arm. Armen är gipsad men bäckenfrakturen ska läka av sig självt. Det är viktigt i läkeprocessen att hon måste gå och röra på sig så mycket hon orkar. Det är smärtsamt att röra sig med en fraktur i bäckenet och ont kommer det att göra ganska länge. 

Näe, nu är det dags att värma vatten i vattenkokaren och försöka bli presentabel så att det går att packa, vattna blommor och åka hem.           

En vinter som inte vill släppa sitt tag utan snön bara vräker ner.

Jag åkte tåg till stockholm igår och inte var det så upplyftande. Det är inte roligt med vintergator i Stockholm, brunt slask överallt. Fast jag var bara utomhus en mycket kort stund mellan centralstationen och World trade center. Sen träffade jag det statliga boverket under dagen och träffade en hel hög med olika proffessioner inom mitt arbetsområde. Vi hade en bra dag och det var tågäventyr både dit och hem. Tåget inställt på morgonen, M fixade bil till Hallsberg och platser därifrån men vi missade att hemtåget inte stannade i Hallsbeg och där var den fina bilen parkerad, jisses, vi kom på det precis när tåget skulle gå hem och vi bara vände till andra sidan på perongen och klev på ett som gick till Göteborg. Tyckte att det var otroligt bra service och mycket lungt i den vagn som vi satt i. Jag fick verkligen trycka till när konduktören ville slänga av oss för att vi satt på fel tåg. Sa ifrån ordentligt att han nog skulle vara snäll att låta oss sitta där vi satt, väl framme i Hallsberg så säger M att det var skönt i förstaklass vagnen och att det var bra fixat så vi fick åka där, jisses inte fattade jag att vi åkt i första klass.

Jag fnittrade i säng ganska slut igårkväll. Mycket lycklig över att vara hemma i snön och att få klappa om mina hundar som bara inte klarar att vara utomhus i snön då de drunknar och blir ubåtar under snön. Bobitaz försöker forfarande att hoppa in i skogen men hon tvingas vända ganska omgående, hon har kommit på att plogkanterna håller att gå på så där springer hon. De andra två har mer förstånd och går med mig i stilla haltande mak på mycket ojämna gångvägar.  

Täcket kliar efter en stund och Anka åker på rygg så mycket hon kan. Kastar bara omkull och kanar i nerförsbackarna. När det är över 20 grader kallt så tar jag på dem täcken och då blir hon så här tossig, fullfart och kullerbytta och glida ner i bilspåret.

Lite minnen från hösten finns runt om oss och vi har tvingats till olika    aktiviteter de sista dagarna. Visst kan man undra varför S-A har börjat bära handväska på promenaden på sjön, haha, det bara har blivit så ett antal gånger då det inte går att låsa bilen och den har lagt av  när vi varit ute så vi har fått promenera hem och hämta nästa bil att starta med. Sen går bileleändet några dagar igen det är inget fel på den då men ser ni en lång man gåendes på stan med min handväska så kan ni fråga om han behöver åka med en bit. Fast det kanske blir mode nu när någon har börjat kanske fler törs då.

Det finns vackra stunder nu i vinter också, måste tillstå att de går att hitta om man bara är utomhus så skiner solen mellan varven.

Nu ska jag till sjukhuset och hälsa på mor och skotta fram den eländes bilen så får vi se om jag måste gå dit eller.........