Midsommarpumisar i skogen. Skönt skönare skönast.

OOPPss en hund utan huvud. Bobitaz har hittat en ny hobby. Hon fridyker efter pinnar på bottnen. Hon kommer promenerande med huvudet under vattnet med luftbubblor runt i vattnet för tydligen blåser hon ut i vattnet.

Så kommer hon upp med en frustning och med munnen full av pinnar. Sen hämtar hon nästa. Vi har cyklat idag och hundarna börjar bli riktigt duktiga på att dra. Jag funderar på om jag behöver en trehjuling eller en sparkcykel med trehjul på. Det går nämligen ganska fort och nu har jag alla sitter i midjebältet så jag får styra hundarna med ena handen. Har börjat att klara kortare sträckor med alla tre framför cykeln men då är jag beroende på att alla hundar går framåt. Vänder någon så kör jag över den draglinan och det blir stopp. Hundarna skiter fullständigt i detta och de drar oftast framåt. Den som drar meast är Bobitaz och Anka är tvåa. Chezzi-e drar precis som jag vill. Säger jag lugnt så hjälper hon till att ta ner tempot. Hon är alltid en klippa i flocken. Idag drog vi på allmän väg och blev omkörda av bilar. Nästa mål är att köra förbi några andra hundar. 10 km blev det idag och det är vi nöjda med här i soffan alla fyra.

Chezzzi-e badade och letade egna pinnar efter cykelturen. Jag trodde att de skulle vara lugna i sjön men det kunde jag bara glömma för där blev det en pinnletar stund med ljudet påslaget.

Nu är det bara städa och packa kvar innan det bär av hemmåt. Alla gäster är hemma hos sig och det blev inte så mycket matrester kvar. Räckte till en matlåda till S-A.

Har plockat och städat lite och förberett inför en varm vecka. Blommorna har åkt ut nu och så får vi hoppas på att resten klarar sig.

Det har hänt roliga saker hela helgen. Alla barnbarn har nu utökats med 2 nya. En 8 och en 4 år. Så det var fullt i stugan och två i varje säng, tror jag.

Sen kom det en jättestor amerikanare inglidande på gårdsplanen igår och ur den kliver min kusin A som jag inte har träffat så ofta på senare år. Vi var bästa kompisar under våra tonår och fram tills vi bildade familjer. Så nu fick vi chansen att umgås en stund och jämföra våra liv och vad som gått bra och mindre bra, Ja inte går livet på räls för någon tror jag.

Efter kusinen åkte hem så pratade jag med Jippies matte som har klippt henne själv. Vi pratade och bubblade när mina hundar gick igång och skällde. Jag sa ifrån flera gånger och det tystnade inte fastän alla tre satt framför mig och var knäpptysta. Det fortsatte att skälla under huset........Fick se grannen springa på vägen och förstod att hon letade efter sin hund som tydligen fastnat under uterummet. Jag öppnade och där under satt det en tax och funderade på hur hon skulle komma ut.

Där har jag min smärtgräns i knäet alltså kan inte krypa in i små utrymmen eller krypa på knä så vi fick vänta in en cyklande husse som letade efter sin hund. Så det blev ett lyckligt slut för den hunden och hussen.

Nä nu är det dax att städa lite.......

Veckan som gått har varit händelserik. Vi började med valpträff i onsdags där alla som ville fick bli klippta.

tre syskon på rad, Bozz , Jippie och Buster som kom samtidigt. Vi passade på att tvinga upp dem på bordet samtidigt och det blev inte bra bilder så nu måste vi träffas igen för att få bättre.

Anka var inte så förtjust men så kom han, Boguz och då blev han uppbjuden till lek av sin mamma.

Fast det är inget att tveka om vem som är bäst i hela världen.

Boguz är mycket bestämd om detta.

Bobitaz agerade polis hela agen men så småningom släppte hon den rollen och började leka med alla. Hon blev mycket trevligare som lektant än som polis, haha.

Alla lekte med alla men Bozz och Buzter de lekte med varandra hela tiden och det verkade som om de saknat varandra. Det var urkul att se alla valpar och kolla in deras reaktioner och relationer.

Senare i veckan så firade vi Lindas student. Grattis och vi önskar dig,  lycka till och njut av livet. Det är nu som livet ser ut att räcka i evighet. En skön känsla att ta vara på. Det blir lite annorlunda när 60 årsdagen närmar sig.

Mamma var med och jag fick mig en massa tankeställare. Fyller man 97 år så blir det som mor tycker, lite visdomsord.

Mor har alltid velat vara student och blev så glad när hon lånade mössan.

Sen tyckte hon att alla hade köpt konstiga skor som de inte klarade att gå i???? och visst har hon lite rätt . Det vinglades kanska rejält på skyhöga klackar. Vackra var dem och blöta...Regnet öste ner och vi såg bara paraplyer.

Här är E:s och min myra som vi spanade på efter träning på Laxå Brukshundsklubb.Vi tränade och tränade men när sista promenaden kom var både han och jag så möra att vi avstod från att gå långt. M och E tog mina hundar med på  en längre promena och jag och E letade myror.

Här kommer alla in på planen efter sin avstressande promenad, haha. Någon påstod att Bobitaz inte var så lugn men jag kan lova att efter hemkomsten så har det varit helt lungt på alla hundarna och på mig . Har inte rört mig från soffan utan att det har varit urskönt efter träningen. Blir sååååå nöjd när jag klarar att träna lite Agility.

Nu kan jag sluta att vara sur kärring för ett tag. Mitt onda knä börjar bli bättre.  Det är så fantastiskt skönt att kunna vakna utsövd och att kunna gå igen. Kryckor och ortosen är undan stoppade.

Min specialist säger att knäprotesen är hel och att det är resten av knät som varit trasigt. Troligen självläker det så småningom.  Det går  inte att operera eller göra något åt skadan på bakre korsbandet och något mer som jag kanske inte riktigt vet vad det är. Det går inte att förklara allt ont jag haft och heller inte varför jag haft blödningar i knät flera gånger. Specialisten säger att det inte går att byta ut knäinplantatet och även om man gjorde det går det inte att garantera att all värk går bort eller att jag kan gå på det bättre än med det trasiga. Det går inte att byta leden en tredje gång och en protes håller bara ca 15 år. Jag är för ung, haha.

Nu går jag utan både bakre och främre korsbandet och just nu går det riktigt bra. Har fått träna min hjärna så att jag inte glömmer bort mig och sträcker benet för mycket. Jag har gått i två veckor nu utan ortosen och jag kan tom ta lite snabbare steg. Böjer och tränar i alla trappor jag ser. Kan fortfarande inte lyfta upp foten mot baken men det kanske jag aldrig kommer att klara. Tiden får utvisa detta och nu är  det träning och åter träning som måste till för att få ett fungerande knä.

KASK hade tävling på Byrackarns igår kväll och jag provade blåbärsklassens bana, innan alla kom, med mina tre hundar. Endast för att det känns så himla roligt att vara på planen igen. Det är jätteroligt helt enkelt så nu börjar jag att hoppas på att knät kommer att fungera så att jag kan operera det andra som var planerat men som jag nu har tvingats skjuta på. Allt för att på sikt få ordning på båda knäna så att jag ska kunna gå ordentligt.

http://www.agilitysport.info/  Här kan du läsa och se bilder från tävlingen. Foton på alla härliga människor som brinner för agility.

Naturligtvis har hundarna glömt det som tränats och nötts in och inte fungerar det som det ska när jag tränar men redan på dessa dagar ser jag att saker och ting kommer tillbaka. Anka har bara inte tid att invänta vare sig mig eller några styrningar. Bobitaz är som en riktig nybörjar hund och lämnar mig för att fixa egna hinder. Letar efter allt som går att klättra upp på. Så nu  får jag försöka hållas med min träning så ingen ser mig för hu vilket liv vi för, hundarna och jag.

Värmen kom och det blev lite lugnare hundar i skogen. Man går hela vintern och längtar efter ljus och värme och vad händer när det kommer, jo jag klarar inte att röra mig utomhus. Här är vi på den första lite längre promenaden utan hjälpmedel. Eftersom jag går så sakta så hinner hundarna springa massor. Vi gick runt Flacksjön och det var underbart och varmt.

Jag kunde gå igen redan nästa dag, kanon.

Chezzi-e badade och busade. Alla tre har blivit så busiga just nu. Det ska lekas och pratas med varandra. De gillar att träna så där finns inga motiavtionshinder att jobba med utan här är det bara dämpande som används.

Jag har haft förmånen att få vara med på en tävlingslydnaskurs. Så jag har nu satt igång med att träna så att jag ska kunna gå en sådan kurs till hösten. Har redan anmält mig så nu finns ingen återvändo. Det är lite spännande om jag kommer att klara detta. Chezzi-e skulle allt vilja träna mer lydnad. Anka skulle behöva träna mer. Det är ändå den lilla hulliganen som ska få gå kursen, tror jag. Nu ska jag träna grundmomenten under sommaren så får jag se vem som lämpar sig bäst.

Här är vi på första träningen på agilityplanen i örebro. Det var Wilda som bjöd in oss för att träffas och träna lite.

Chezzi-e, Anka och Siri på övre raden och Wilda med Bobitaz på nedre raden. Anka och Siri är inte helt bekväma med varandra på bordet. Ankas öron hängde rakt ner ett tag och hon såg så olycklig ut.

Visst är det roligt att se så många pumisar på en bild.

På onsdag nästa vecka kommer det valpar på lite valpträff och klippning. Vet att 4 kommer och den här träffen ser jag fram emot. Alla valparna ser ut att ha växt ordentligt och de grånar så sakta så det är svårt att känna igen dem. Det blir första gången jag träffar Buzter och Bonnie efter de flyttade. De andra bor lite närmare så dem blir det lite mer kontakt med.

På lördag ska jag äntligen få träffa Csoda, en fjärde syster till Bobitaz, som bor på Åland. Helka i Ungern verkar att ha det kalas bra och henne kommer jag kanske inte att få träffa så det gäller att orka åka till Norrköping på lördag så att jag verkligen får se och träffa Csoda och hennes matte. Csoda heter Chankazz Firtoz i stamtavlan.

Träffade Wilda igår och hon blir så himla glad att hon tuggar och pussar på mig.

Ja, nu kommer det att hända lite så att jag har något att skriva om och nu ser jag bara framåt och håller tummarna. Tränar så mycket jag orkar. Längtar efter semestern men den dröjer så nu ska här anmälas till lite utställningar i väntan på ledigheten.