Ligger lite efter med allt skrivande. Det är inte lätt alltid att vara motiverad med sköna ord. Eller när jag hittat annat att göra.

Veckan började med att jag verkligen har försökt att komma igång med lite aktiv träning. Så nu har vi börjat lite, lite, lite lydnadsträning.

Ja, inte är det lika roligt som agility men det kanske kan bli det. Sara en annan Pumitjej gör ju stora framsteg med sin båda pumisar i lydnadsvärlden och hon tycker att det är jätte roligt. Det mest praktiska med det är att man kan träna lite varstans och det är samma tänk som i agility. Gå ut och träna det man innan har planerat. Utvärdera och gå vidare vid nästa tillfälle.

Höj kraven när det fungerar eller gå tillbaka och dela upp övningen om du gått för fort fram. Framför allt dela upp alla moment i mindre delar och träna bakifrån i momentet. För mig blir det som ett agilitytänk.

Efter detta så började ett litet nytt projekt med agilityträning med mina pumisar och barnbarnet med en kompis.

Tjejerna sprang och sprang. Hundarna var hela tiden snabbare och satte full fräs över alla hinder. Bobitaz kämpade på för att förstå att det inte var med matte som hon skulle springa. Till slut så trillade polletten ner och hon började följa med tjejerna.

Ibland så blev det instruktioner med förarna som aldrig har tänkt på att det finns regler som gäller på en agilityplan. Så gick de ut på planen och tränade vidare.

Så plötsligt var hunden redan borta och det gällde att som handler sätta fart, jisses vad hon sprang, Chezzi-e.

Så blev det en paus til slut och alla tungor visar att det var en bra träning för alla står stilla och lyder fint för nu vill de sluta och åka hem. Det här var enda sättet att få med Chezzi-e och Anka på bild, alltså med koppel och hålla hårt. På planen hann jag inte trycka av så det blev hundtomma bilder.

På eftermiddagen så kom den första valpen på besök. Så fin och mjukt följsam. Helt underbar lite kille.

Här hittar Bozz sin hundbädd som visserligen har tvättats men som tydligen väckte lite minnen. Han snosade en stund och sen rörde han sig överallt. Han var ganska långhårig så vi passade på att klippa och så här fin blev han.

Viliken kille det kommer att bli, en bred stadig bringa.

Bozz är lite lik Boguz här på bilden. Hittills är det mycket av Anka men näsan kommer från Mysco. Det kan ändras fort så det är nog häftiga gissningar på det här tidiga stadiet.

Ja, snart så måste alla få bort lite hår och då kan jag få möjligheten att få känna på benställning och rumpor. Man är ju lite konstig med vad man tycker är roligt. Fast jag tror inte mycket kan slå känslan av att få träffa en av valparna  Klart att man har lite kontrollbehov annars skulle det inte vara så roligt med att ha valpar. Skönt med barnbarn som är så stora att det går att leka och ha roligt tillsammans, snart är de lika stora allihop så de kan träna hund.