Midsommarpumisar i skogen. Skönt skönare skönast.

OOPPss en hund utan huvud. Bobitaz har hittat en ny hobby. Hon fridyker efter pinnar på bottnen. Hon kommer promenerande med huvudet under vattnet med luftbubblor runt i vattnet för tydligen blåser hon ut i vattnet.

Så kommer hon upp med en frustning och med munnen full av pinnar. Sen hämtar hon nästa. Vi har cyklat idag och hundarna börjar bli riktigt duktiga på att dra. Jag funderar på om jag behöver en trehjuling eller en sparkcykel med trehjul på. Det går nämligen ganska fort och nu har jag alla sitter i midjebältet så jag får styra hundarna med ena handen. Har börjat att klara kortare sträckor med alla tre framför cykeln men då är jag beroende på att alla hundar går framåt. Vänder någon så kör jag över den draglinan och det blir stopp. Hundarna skiter fullständigt i detta och de drar oftast framåt. Den som drar meast är Bobitaz och Anka är tvåa. Chezzi-e drar precis som jag vill. Säger jag lugnt så hjälper hon till att ta ner tempot. Hon är alltid en klippa i flocken. Idag drog vi på allmän väg och blev omkörda av bilar. Nästa mål är att köra förbi några andra hundar. 10 km blev det idag och det är vi nöjda med här i soffan alla fyra.

Chezzzi-e badade och letade egna pinnar efter cykelturen. Jag trodde att de skulle vara lugna i sjön men det kunde jag bara glömma för där blev det en pinnletar stund med ljudet påslaget.

Nu är det bara städa och packa kvar innan det bär av hemmåt. Alla gäster är hemma hos sig och det blev inte så mycket matrester kvar. Räckte till en matlåda till S-A.

Har plockat och städat lite och förberett inför en varm vecka. Blommorna har åkt ut nu och så får vi hoppas på att resten klarar sig.

Det har hänt roliga saker hela helgen. Alla barnbarn har nu utökats med 2 nya. En 8 och en 4 år. Så det var fullt i stugan och två i varje säng, tror jag.

Sen kom det en jättestor amerikanare inglidande på gårdsplanen igår och ur den kliver min kusin A som jag inte har träffat så ofta på senare år. Vi var bästa kompisar under våra tonår och fram tills vi bildade familjer. Så nu fick vi chansen att umgås en stund och jämföra våra liv och vad som gått bra och mindre bra, Ja inte går livet på räls för någon tror jag.

Efter kusinen åkte hem så pratade jag med Jippies matte som har klippt henne själv. Vi pratade och bubblade när mina hundar gick igång och skällde. Jag sa ifrån flera gånger och det tystnade inte fastän alla tre satt framför mig och var knäpptysta. Det fortsatte att skälla under huset........Fick se grannen springa på vägen och förstod att hon letade efter sin hund som tydligen fastnat under uterummet. Jag öppnade och där under satt det en tax och funderade på hur hon skulle komma ut.

Där har jag min smärtgräns i knäet alltså kan inte krypa in i små utrymmen eller krypa på knä så vi fick vänta in en cyklande husse som letade efter sin hund. Så det blev ett lyckligt slut för den hunden och hussen.

Nä nu är det dax att städa lite.......

Veckan som gått har varit händelserik. Vi började med valpträff i onsdags där alla som ville fick bli klippta.

tre syskon på rad, Bozz , Jippie och Buster som kom samtidigt. Vi passade på att tvinga upp dem på bordet samtidigt och det blev inte bra bilder så nu måste vi träffas igen för att få bättre.

Anka var inte så förtjust men så kom han, Boguz och då blev han uppbjuden till lek av sin mamma.

Fast det är inget att tveka om vem som är bäst i hela världen.

Boguz är mycket bestämd om detta.

Bobitaz agerade polis hela agen men så småningom släppte hon den rollen och började leka med alla. Hon blev mycket trevligare som lektant än som polis, haha.

Alla lekte med alla men Bozz och Buzter de lekte med varandra hela tiden och det verkade som om de saknat varandra. Det var urkul att se alla valpar och kolla in deras reaktioner och relationer.

Senare i veckan så firade vi Lindas student. Grattis och vi önskar dig,  lycka till och njut av livet. Det är nu som livet ser ut att räcka i evighet. En skön känsla att ta vara på. Det blir lite annorlunda när 60 årsdagen närmar sig.

Mamma var med och jag fick mig en massa tankeställare. Fyller man 97 år så blir det som mor tycker, lite visdomsord.

Mor har alltid velat vara student och blev så glad när hon lånade mössan.

Sen tyckte hon att alla hade köpt konstiga skor som de inte klarade att gå i???? och visst har hon lite rätt . Det vinglades kanska rejält på skyhöga klackar. Vackra var dem och blöta...Regnet öste ner och vi såg bara paraplyer.

Här är E:s och min myra som vi spanade på efter träning på Laxå Brukshundsklubb.Vi tränade och tränade men när sista promenaden kom var både han och jag så möra att vi avstod från att gå långt. M och E tog mina hundar med på  en längre promena och jag och E letade myror.

Här kommer alla in på planen efter sin avstressande promenad, haha. Någon påstod att Bobitaz inte var så lugn men jag kan lova att efter hemkomsten så har det varit helt lungt på alla hundarna och på mig . Har inte rört mig från soffan utan att det har varit urskönt efter träningen. Blir sååååå nöjd när jag klarar att träna lite Agility.

Nu kan jag sluta att vara sur kärring för ett tag. Mitt onda knä börjar bli bättre.  Det är så fantastiskt skönt att kunna vakna utsövd och att kunna gå igen. Kryckor och ortosen är undan stoppade.

Min specialist säger att knäprotesen är hel och att det är resten av knät som varit trasigt. Troligen självläker det så småningom.  Det går  inte att operera eller göra något åt skadan på bakre korsbandet och något mer som jag kanske inte riktigt vet vad det är. Det går inte att förklara allt ont jag haft och heller inte varför jag haft blödningar i knät flera gånger. Specialisten säger att det inte går att byta ut knäinplantatet och även om man gjorde det går det inte att garantera att all värk går bort eller att jag kan gå på det bättre än med det trasiga. Det går inte att byta leden en tredje gång och en protes håller bara ca 15 år. Jag är för ung, haha.

Nu går jag utan både bakre och främre korsbandet och just nu går det riktigt bra. Har fått träna min hjärna så att jag inte glömmer bort mig och sträcker benet för mycket. Jag har gått i två veckor nu utan ortosen och jag kan tom ta lite snabbare steg. Böjer och tränar i alla trappor jag ser. Kan fortfarande inte lyfta upp foten mot baken men det kanske jag aldrig kommer att klara. Tiden får utvisa detta och nu är  det träning och åter träning som måste till för att få ett fungerande knä.

KASK hade tävling på Byrackarns igår kväll och jag provade blåbärsklassens bana, innan alla kom, med mina tre hundar. Endast för att det känns så himla roligt att vara på planen igen. Det är jätteroligt helt enkelt så nu börjar jag att hoppas på att knät kommer att fungera så att jag kan operera det andra som var planerat men som jag nu har tvingats skjuta på. Allt för att på sikt få ordning på båda knäna så att jag ska kunna gå ordentligt.

http://www.agilitysport.info/  Här kan du läsa och se bilder från tävlingen. Foton på alla härliga människor som brinner för agility.

Naturligtvis har hundarna glömt det som tränats och nötts in och inte fungerar det som det ska när jag tränar men redan på dessa dagar ser jag att saker och ting kommer tillbaka. Anka har bara inte tid att invänta vare sig mig eller några styrningar. Bobitaz är som en riktig nybörjar hund och lämnar mig för att fixa egna hinder. Letar efter allt som går att klättra upp på. Så nu  får jag försöka hållas med min träning så ingen ser mig för hu vilket liv vi för, hundarna och jag.

Värmen kom och det blev lite lugnare hundar i skogen. Man går hela vintern och längtar efter ljus och värme och vad händer när det kommer, jo jag klarar inte att röra mig utomhus. Här är vi på den första lite längre promenaden utan hjälpmedel. Eftersom jag går så sakta så hinner hundarna springa massor. Vi gick runt Flacksjön och det var underbart och varmt.

Jag kunde gå igen redan nästa dag, kanon.

Chezzi-e badade och busade. Alla tre har blivit så busiga just nu. Det ska lekas och pratas med varandra. De gillar att träna så där finns inga motiavtionshinder att jobba med utan här är det bara dämpande som används.

Jag har haft förmånen att få vara med på en tävlingslydnaskurs. Så jag har nu satt igång med att träna så att jag ska kunna gå en sådan kurs till hösten. Har redan anmält mig så nu finns ingen återvändo. Det är lite spännande om jag kommer att klara detta. Chezzi-e skulle allt vilja träna mer lydnad. Anka skulle behöva träna mer. Det är ändå den lilla hulliganen som ska få gå kursen, tror jag. Nu ska jag träna grundmomenten under sommaren så får jag se vem som lämpar sig bäst.

Här är vi på första träningen på agilityplanen i örebro. Det var Wilda som bjöd in oss för att träffas och träna lite.

Chezzi-e, Anka och Siri på övre raden och Wilda med Bobitaz på nedre raden. Anka och Siri är inte helt bekväma med varandra på bordet. Ankas öron hängde rakt ner ett tag och hon såg så olycklig ut.

Visst är det roligt att se så många pumisar på en bild.

På onsdag nästa vecka kommer det valpar på lite valpträff och klippning. Vet att 4 kommer och den här träffen ser jag fram emot. Alla valparna ser ut att ha växt ordentligt och de grånar så sakta så det är svårt att känna igen dem. Det blir första gången jag träffar Buzter och Bonnie efter de flyttade. De andra bor lite närmare så dem blir det lite mer kontakt med.

På lördag ska jag äntligen få träffa Csoda, en fjärde syster till Bobitaz, som bor på Åland. Helka i Ungern verkar att ha det kalas bra och henne kommer jag kanske inte att få träffa så det gäller att orka åka till Norrköping på lördag så att jag verkligen får se och träffa Csoda och hennes matte. Csoda heter Chankazz Firtoz i stamtavlan.

Träffade Wilda igår och hon blir så himla glad att hon tuggar och pussar på mig.

Ja, nu kommer det att hända lite så att jag har något att skriva om och nu ser jag bara framåt och håller tummarna. Tränar så mycket jag orkar. Längtar efter semestern men den dröjer så nu ska här anmälas till lite utställningar i väntan på ledigheten.

Nu har dårskapen kommit på besök och vi har blivit fakirer. Det började med en annons som vi läste tillsammans och konstaterade att det lät mycket bra det de skrev om. Min mor har trampat på plastplattor i många år och påstod att det var nyttigt. Varför inte prova, sagt och gjort.

Numera med en pinande huvudvärk och en röd rygg. Ny akupunkterade fötter. Så ligger faenskapet på köksbordet och är dessutom röd så man kan inte glömma vilka dumheter som man går på.

Det är så illa att S-A springer omkring och sprider sina fröer alltså de inköpta på Kalles handelsträdgård, redan i arla morgonstund.

Nu ska den lilla röda packas med till Karlskoga, får väl leta en plåtlåda för den punkterar allt i dess väg. Här kommer en liten bild på den ljuvligt sköna lilla spikmattan med hälsning från de nya fakirerna vid Östra Laxsjöns stugområde.

Nu är det snart bara en vecka kvar tills jag får veta om jag ska opereras eller inte. Konstigt att längta efter ett kanske tråkigt besked, det brukar jag förtränga men nu är det så svårt att kunna planera framåt i tiden.

Sitter och funderar på en utställning och måste bestämma idag om jag ska ställa fröken Anka. Bobitaz kan få gå på nästa utställning efter hon har fyllt 2 år. Tänk vad tiden går.

Nu är det fullt av aktivitet när man går ut. Igår skulle jag bara ut en sväng med hundarna och det tutade så gott över våra huvuden. Det lät som om de hälsade på oss.

Det går att söka köttbulle lite varstans och nu är det viktigt att vara lite lekfull vid varje promenad. Anka måste få fortsätta att vara så här skönt nära under våra promenader så att hon kan få vara  lös i skogen. Så nu letar vi köttbullar eller gör andra sök lekar. Jag belönar t.o.m  när hon hämtar pinnar. Mycket belöning när hon är i närheten och tar kontakt och frågar mig om vi ska sticka eller om jag kan erbjuda lite belöning.  Vi inte varit osams i skogen på  länge så endera har djuren flytt området eller så är konditionen inte helt tillbaka eller så har jag hittat rätt i kontakten. Kul att försöka fundera ut hur man ska bete sig med sin hund, man är aldrig tankelös.

Här gick jag och gömde köttbullar och hundarna nosade efter dem. Jag såg den slingrande saken  men tänkte att de rör den nog inte. Så ska man aldrig tänka. Aldrig ett inte när man ska förutse en hunds beteende.

Alla tre gick ditdirekt och sen i ett kör. Tur att den var död.......ha ha

Ligger lite efter med allt skrivande. Det är inte lätt alltid att vara motiverad med sköna ord. Eller när jag hittat annat att göra.

Veckan började med att jag verkligen har försökt att komma igång med lite aktiv träning. Så nu har vi börjat lite, lite, lite lydnadsträning.

Ja, inte är det lika roligt som agility men det kanske kan bli det. Sara en annan Pumitjej gör ju stora framsteg med sin båda pumisar i lydnadsvärlden och hon tycker att det är jätte roligt. Det mest praktiska med det är att man kan träna lite varstans och det är samma tänk som i agility. Gå ut och träna det man innan har planerat. Utvärdera och gå vidare vid nästa tillfälle.

Höj kraven när det fungerar eller gå tillbaka och dela upp övningen om du gått för fort fram. Framför allt dela upp alla moment i mindre delar och träna bakifrån i momentet. För mig blir det som ett agilitytänk.

Efter detta så började ett litet nytt projekt med agilityträning med mina pumisar och barnbarnet med en kompis.

Tjejerna sprang och sprang. Hundarna var hela tiden snabbare och satte full fräs över alla hinder. Bobitaz kämpade på för att förstå att det inte var med matte som hon skulle springa. Till slut så trillade polletten ner och hon började följa med tjejerna.

Ibland så blev det instruktioner med förarna som aldrig har tänkt på att det finns regler som gäller på en agilityplan. Så gick de ut på planen och tränade vidare.

Så plötsligt var hunden redan borta och det gällde att som handler sätta fart, jisses vad hon sprang, Chezzi-e.

Så blev det en paus til slut och alla tungor visar att det var en bra träning för alla står stilla och lyder fint för nu vill de sluta och åka hem. Det här var enda sättet att få med Chezzi-e och Anka på bild, alltså med koppel och hålla hårt. På planen hann jag inte trycka av så det blev hundtomma bilder.

På eftermiddagen så kom den första valpen på besök. Så fin och mjukt följsam. Helt underbar lite kille.

Här hittar Bozz sin hundbädd som visserligen har tvättats men som tydligen väckte lite minnen. Han snosade en stund och sen rörde han sig överallt. Han var ganska långhårig så vi passade på att klippa och så här fin blev han.

Viliken kille det kommer att bli, en bred stadig bringa.

Bozz är lite lik Boguz här på bilden. Hittills är det mycket av Anka men näsan kommer från Mysco. Det kan ändras fort så det är nog häftiga gissningar på det här tidiga stadiet.

Ja, snart så måste alla få bort lite hår och då kan jag få möjligheten att få känna på benställning och rumpor. Man är ju lite konstig med vad man tycker är roligt. Fast jag tror inte mycket kan slå känslan av att få träffa en av valparna  Klart att man har lite kontrollbehov annars skulle det inte vara så roligt med att ha valpar. Skönt med barnbarn som är så stora att det går att leka och ha roligt tillsammans, snart är de lika stora allihop så de kan träna hund.

Finns det något skönare än en kram från barnbarnen.Här är det E som ger

S-A en bamsekram.  På vägen till stugan hämtade vi en cyckel till nästa lilla E.

Tänk att jag kommer ihåg hur jag kände när jag som 7 åring fick min första cyckel, den var blå och lika stor som den vi köpte. E var också en  lycklig unge och kramade om S-A. Sen cycklade hela gänget till brasan och det var en mycket skön kväll när vi väl fick packa ur den lilla överfulla golfen. Hade lyckats att köpa en gräsklippare packad i en stor kartong. Tre hundar , packning, mat, cyckel och allt annat som agilityhinder. Trodde bilen skulle explodera.

På fredagen träffade vi lite bushundar och vi tog en liten promenad tillsammans så att alla fick springa och leka lite. Chezzi-e var inte med så Anka ledde oftast skallgången. Det var två vallande hundraser till men landseertiken var tystare än de andra.

När vägen tog slut så snurrade de runt istället för fram och tillbaka. Fyra tikar som fick bilda en flock för en stund.

Jag har haft den stora förmånen att träffa en av valparna i dagarna . Vi var ute och gick tillsammans med Jippies matte och hennes flock. Det är roligt när vi träffas och det plötsligt springer 6 hundar runt benen. Lilla Jippie har verkligen växt och blivit så söt. Valparna är 11 veckor gamla nu och det börjar närma sig 12 veckors vaccinationen. Sen är de klara för att inta världen.

Vi träffade nästa flock på fredagen då Dotter med sonen E byggde agilitybanor och tränade alla 5 hundarna.

Bojne har mognat men behöver träna mer innan det blir någon debuttävling. Han har kommit en bra bit på väg men kan inte hålla koncentrationen alltför länge.

Anka har en bra bit kvar tills hon har kommit tillbaka där hon var innan vi tog valp paus. Det är inte brist på koncentration utan svårt att inte göra allt på en gång. Gäller ju att få med sig handlern också......

Gissa en som verkligen njöt av att äntligen få kuta runt på planen.

E tränade  med Chezzi-e och det är otroligt vilken duktig kille det blivit. Chezzi-e tog med honom runt på banan och han kan springa riktigt fort så nu börjar KASK att fylla på med unga förmågor när de äldre blir halta och lytta.

Här kommer så Doktor Znaggels för han måste få vara med lite han också. Det är nog sluttävlat för hans del. Han har varit lite halt nu i vår och han är 11 år. Finns ingen anledning att sluta träna i egen takt men tävlinghetsen och den farten behöver han inte ha längre. Fast matte får allt hålla i för själv vet han inte om att han ska det lugnt.

Själv så går jag här och haltar. Det fungerar inte alls att träna på agilityplanen, provade lite i veckan och jag ramlade då knäet vek sig. Det är ingen ideé att en tänka på agilityträning.

Idag har det kommit massor av roliga nyheter. Wilda har vunnit en hoppklass och tagit sin första pinne. Siri har blivit BIG etta på en inoff utställning i Motala. Grattis tjejer och jag är jätte stollt över era fina hundar. Wilda och Siri är Bobitaz systrar, alltså Ankas första valpkull.

Visst är jag lite avundsjuk när jag får agilityrapporter men det går faktiskt att glädja sig åt andras resultat. Om 16 dagar kanske jag kan få börja planera för vilket liv jag kan komma att få och om man kan få ett nytt korsband eller inte.

Visst är det härligt när solen skiner. Då sätter jag igång med att arbeta mer än vanligt. Undrar just varför? Så för att bryta detta mönster har jag tagit ledigt hela denna veckan ut, ska bli jätteskönt.

Har stora problem med mitt knä och har ständig värk. Det sliter på orken och jag behöver ta det lite lugnt och inte göra så mycket. Kanske bara lufsa runt lite i skogen.

Snacka om njutning, Bobitaz var varm efter lite spring och hoppade i favorithålet och blev stående där en lång stund. Hon fick sällskap av en varm Anka som trodde att hon hittat något gott där i gytjan.

Man kan ju undra varför jag är tvungen att bada hundarna så ofta.

Efter badet så tog vi en runda till i skogen. Jag tränar mitt knä genom att gå i mjuk skogsmark. Upptäckte att knäet inte blev sämre av att jag går lite sakta i mjuk mossa. Anka far fram som en virvelvind och med en redan blöt päls så går det att räkna ut att det sitter lite skräp i pälsen efter en sådan promenad.

Det är inte så ofta som alla fastnar på samma bild utan att någon vänder stjärten mot kameran. Blir de lite uttröttade så går det för några sekunder men jag vet aldrig förrän efteråt om det är bra bild eller inte.

Ändå mer sällan så har vi husse med på promenaderna. En njutningsfull dag med både man och hundar, vad mer kan man begära av livet. Kanske lite varm brasa på kvällen när det kalla vinet avnjuts med lite gott att tugga på.

Längtar efter att få vara i stugan på semestern och slippa packa och dra mellan Karlskoga och stugan varje helg.

Här är det bad i sjön på vägen hem. lika bra det för gyttjan upplöstes lite och det blev varm avblåsning i duschen vid hemkomsten. Tänk att en pinne kan ta fram så mycket ljud i en pumi och då är det tre med ljud här på bilden och det låter rätt högt faktiskt.

Chezzi-e har fått vårkänslor hon leker med både Anka och Bobitaz igen. Det har varit lite gruff förut mellan Anka och henne men det är borta  nu. Det här med livet i en flock är aldrig statiskt utan det ändrar sig hela tiden. Känner ändå att nu är det en harmoni i flocken som jag trivs med.

Sitter och drömmer lite om att få komma iväg på någon utställning i sommar. Imorgon ska jag ta med alla hundarna och träna agility. Sen tjuvtränar vi lydnad när ingen ser oss. Det ser nog bra tokigt ut när jag inte kan gå ordentligt så det är bäst att passa på när ingen är där samtidigt.

Tänker inte tala om vilken tid jag åker,ha ha.

En så otroligt vacker dag. Varmt och soligt och i mitt hjärta är det lite tungt och lite sorgligt. Fast än ödmjuk över allt vackert och mycket glädje över att andra får känna lycka  när man äntligen får hämta den lilla mjuka goa valp som man längtat så efter.

Kanske lite larvigt att bli så sentimental men nu är jag sådan och själv tycker jag så otroligt synd om mig att det är tur att jag sitter här i stugan ensam med S-A.

Går nog inte att tänka sig att det kan bli så tomt när valparna har lämnar oss. Ändå så vet man ju att det ska bli så redan från början.

 Kanske jag har varit en djursamlare i tidigare liv eftersom jag har lite bökigt med mig själv i avlämnadets stund.

Så nu till lite framtid och en mycket lycklig Anka. En jättepromenad med en lös Anka i skogen. Hon sprang tills hon tog helt slut. Det var en fröjd att se henne. Hon visste precis att alla valpar var borta och nu passade hon på att bada i sjön och jaga Bobitaz genom snåren. Jag dopade mig och promenerade i över en timma. Även jag tyckte att livet var skönt.

Hela familjen njöt i fulla drag och isen smällte så sakta. Fåglarna förde oväsen och man kunde känna att S-A kommer att sjösätta denna helg.

Bobitaz begrep inte att hon inte fick vara på isen så till slut fick hon koppel för vi ville inte förlora henne i något hål i isen.

Bobitaz tunga blev bara längre och längre under promenaden för hon har inte heller fått vara lös på promenader på länge eller så länge som vi haft valpar i huset. Det har mest blivit vanlig hushållsmotion och det syndes att alla saknat våra äventyr i skogen. Härligt var det i allafall.

Nu börjar den här dagen att ta slut och vi kan gå på golvet torrskodda. Inte en pissepöl så långt ögat kan nå. Nu börjar 6 nya valpägares nya tid med att lära känna sin nya kompis och haha att upptäcka att valpar vaknar tidigt på morgonen. Jag ska sova skönt i morgon bitti och sen ska vi fira barnbarnets 6 årsdag med påskbuffe´som jag inte behöver fixa något till. Vilken lyx.

I förebygande syfte har jag börjat att virka utifall jag inte klarar av tystnaden, haha.