Nu kan jag sluta att vara sur kärring för ett tag. Mitt onda knä börjar bli bättre.  Det är så fantastiskt skönt att kunna vakna utsövd och att kunna gå igen. Kryckor och ortosen är undan stoppade.

Min specialist säger att knäprotesen är hel och att det är resten av knät som varit trasigt. Troligen självläker det så småningom.  Det går  inte att operera eller göra något åt skadan på bakre korsbandet och något mer som jag kanske inte riktigt vet vad det är. Det går inte att förklara allt ont jag haft och heller inte varför jag haft blödningar i knät flera gånger. Specialisten säger att det inte går att byta ut knäinplantatet och även om man gjorde det går det inte att garantera att all värk går bort eller att jag kan gå på det bättre än med det trasiga. Det går inte att byta leden en tredje gång och en protes håller bara ca 15 år. Jag är för ung, haha.

Nu går jag utan både bakre och främre korsbandet och just nu går det riktigt bra. Har fått träna min hjärna så att jag inte glömmer bort mig och sträcker benet för mycket. Jag har gått i två veckor nu utan ortosen och jag kan tom ta lite snabbare steg. Böjer och tränar i alla trappor jag ser. Kan fortfarande inte lyfta upp foten mot baken men det kanske jag aldrig kommer att klara. Tiden får utvisa detta och nu är  det träning och åter träning som måste till för att få ett fungerande knä.

KASK hade tävling på Byrackarns igår kväll och jag provade blåbärsklassens bana, innan alla kom, med mina tre hundar. Endast för att det känns så himla roligt att vara på planen igen. Det är jätteroligt helt enkelt så nu börjar jag att hoppas på att knät kommer att fungera så att jag kan operera det andra som var planerat men som jag nu har tvingats skjuta på. Allt för att på sikt få ordning på båda knäna så att jag ska kunna gå ordentligt.

http://www.agilitysport.info/  Här kan du läsa och se bilder från tävlingen. Foton på alla härliga människor som brinner för agility.

Naturligtvis har hundarna glömt det som tränats och nötts in och inte fungerar det som det ska när jag tränar men redan på dessa dagar ser jag att saker och ting kommer tillbaka. Anka har bara inte tid att invänta vare sig mig eller några styrningar. Bobitaz är som en riktig nybörjar hund och lämnar mig för att fixa egna hinder. Letar efter allt som går att klättra upp på. Så nu  får jag försöka hållas med min träning så ingen ser mig för hu vilket liv vi för, hundarna och jag.

Värmen kom och det blev lite lugnare hundar i skogen. Man går hela vintern och längtar efter ljus och värme och vad händer när det kommer, jo jag klarar inte att röra mig utomhus. Här är vi på den första lite längre promenaden utan hjälpmedel. Eftersom jag går så sakta så hinner hundarna springa massor. Vi gick runt Flacksjön och det var underbart och varmt.

Jag kunde gå igen redan nästa dag, kanon.

Chezzi-e badade och busade. Alla tre har blivit så busiga just nu. Det ska lekas och pratas med varandra. De gillar att träna så där finns inga motiavtionshinder att jobba med utan här är det bara dämpande som används.

Jag har haft förmånen att få vara med på en tävlingslydnaskurs. Så jag har nu satt igång med att träna så att jag ska kunna gå en sådan kurs till hösten. Har redan anmält mig så nu finns ingen återvändo. Det är lite spännande om jag kommer att klara detta. Chezzi-e skulle allt vilja träna mer lydnad. Anka skulle behöva träna mer. Det är ändå den lilla hulliganen som ska få gå kursen, tror jag. Nu ska jag träna grundmomenten under sommaren så får jag se vem som lämpar sig bäst.

Här är vi på första träningen på agilityplanen i örebro. Det var Wilda som bjöd in oss för att träffas och träna lite.

Chezzi-e, Anka och Siri på övre raden och Wilda med Bobitaz på nedre raden. Anka och Siri är inte helt bekväma med varandra på bordet. Ankas öron hängde rakt ner ett tag och hon såg så olycklig ut.

Visst är det roligt att se så många pumisar på en bild.

På onsdag nästa vecka kommer det valpar på lite valpträff och klippning. Vet att 4 kommer och den här träffen ser jag fram emot. Alla valparna ser ut att ha växt ordentligt och de grånar så sakta så det är svårt att känna igen dem. Det blir första gången jag träffar Buzter och Bonnie efter de flyttade. De andra bor lite närmare så dem blir det lite mer kontakt med.

På lördag ska jag äntligen få träffa Csoda, en fjärde syster till Bobitaz, som bor på Åland. Helka i Ungern verkar att ha det kalas bra och henne kommer jag kanske inte att få träffa så det gäller att orka åka till Norrköping på lördag så att jag verkligen får se och träffa Csoda och hennes matte. Csoda heter Chankazz Firtoz i stamtavlan.

Träffade Wilda igår och hon blir så himla glad att hon tuggar och pussar på mig.

Ja, nu kommer det att hända lite så att jag har något att skriva om och nu ser jag bara framåt och håller tummarna. Tränar så mycket jag orkar. Längtar efter semestern men den dröjer så nu ska här anmälas till lite utställningar i väntan på ledigheten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                De växer o äter. Det börjar synas färgförändringar. Alldeles bedårande är de allihop. ...

Nu är de här alla 7. Fyra hannar och tre tikar. 2 kg och 102 gram valp på liten Bobitaz som vanligtvis väger omkring 12 kg. När vi var till veterinären vägde hon 17,5 kg två dagar innan valparna kom. Det går inte att känna om det är en stor e...

                                 År 2012 första tre månaders aktiviteter. Vi fixade en klippkurs med massor av pumisar och deras mattar o hussar. Senare var vi på några utställningar och en utställningskurs med Marc Linneér i ett kallt r...

Äntligen har vi fått lite nya bider och lite att berätta.  Mor med Czimbora Zå Fin. Hon växer och busar. Hon har varit i fårhagen idag med Challe, brorsan, som är en hejare på att ta fåren runt i hagen. Czimbora är inte riktigt så målmedveten utan...

Nu är valparna 6 veckor lite drygt. Det är full fart eller sova som gäller. Sen måste det finnas nya saker att titta på eller nya saker att göra så nu springer vi ofta ute. Färsöker slänga ut alla när de vaknar och när de har ätit. Det fungerar fakti...